Det är dags för solidaritet igen!
Länge tyckte jag att detta begrepp liksom "upp till kamp" och "proletärer" var minst sagt förlegat. Tills idag då den sista poletten trillade ner.
Anledningen till att jag irrititerat mig på dessa begrepp har enbart berott på att jag förknippat dem med världsfrånvända medelklassungdomar med dreads som ser ner på "white trash" och verkar vara en klubb för inbördes beundran.
Sedan läste jag "Mina drömmars stad" av Per Anders Fogelstrom som handlar om Stockholm mellan 1860-1880, om den unga Henning som föräldralös vandrar till Stockholm från landsbygden för att söka arbete. Arbetslösheten är hög, konkurrensen om jobben höga. Arbetsdagarna var 12-15 timmar långa med en dag ledigt i veckan om man inte var bagare för bagare var bara lediga 3 dagar om året. Övertid betalades ej. Det var ej tillåtet att vara med i fackföreningar eller på något sätt antyda att man ville ha bättre villkor.
Det fanns ingen anställningstrygghet alls, chefen hade rätt att sparka vem som helst, när som helst, det fanns inga kontrakt. Samtidigt var det straffbart att vara utan arbete. Det var även straffbart att vara utan bostad.
Folk var så fattiga att de inte hade råd att hyra en lägenhet per familj (trots att alla i familjen alltså jobbade 12 timmar om dagen) så det hyrdes ut sängplatser, i varje rum kunde sova 8-15 personer ihopträngda i sängar och på madrasser. ÄNDÅ var den som hyrde ut lägenheten så fattig att de inte ens hade råd att äta sig mätta.
Jag hälsade på på mitt sommarjobb och sa även hej till min chef. Hon sa att hon får 5 samtal om dagen från folk som söker jobb och måste hela tiden berätta att de redan har fullt med vikarier ifall någon ordinarie skulle bli sjuk. Jag kan kort säga att jag har goda referenser därifrån och gjorde ett jättebra jobb men det är en LÅNG lista med folk som vill jobba extra och vikariera och de med undersköterskeutbildning går först. Det är likadant inom restaurang, café. Trots att det är något man lär sig väldigt fort om man bara är service minded, pigg och engagerad.
Jag vet att det finns skitlata människor som inte "hittar" nåt jobb för att de inte söker eller bara är allmänt osympatiska och lata men det beror inte på dem att det är så hög arbetslöshet.
Alla åtgärder i samhället går ut på att pusha på de arbetssökande ännu mer. Jag hade en jobbcoach i 3 månader sen bytte jag till en annan i 3. Jag jobbade heltid för ABF (mer än heltid...) med marknadsföring och tog över mycket jobb som min chef delegerade till mig-för 4000 i månaden från försäkringskassan-sk. "praktik" fast ABF hade anställningsstopp. Vi ska bara bli bättre och bättre på att skriva CV, framhäva oss själva ännu mer på intervjuer, allting vilar på oss som söker när det inte ens finns jobb så det räcker!
När ska någon ställa krav på ARBETSFÖRMEDLINGEN?! När ska någon nån gång hålla en kurs för REKRYTERARE? Rekryterare måste missa massa tillgångar hela tiden (de missar ofta
mig fast min jobb-coach tyckte att jag hade jättebra CV och var charmig på intervjuträningen)
När ska JOBBCOACHERNA få någon press på sig att deras arbete ger resultat? Annars sitter de ju bara och hämtar ut lön och så satsas mängder av resurser på något som kunde ha använts effektivare-fler praktikplatser kanske :p
När ska det någon gång pratas i debatten om restaurangbranschen som ofta vill anställa svart?
När ska det ifrågasättas att de skär ner så mycket på skola och vård att personalen inte räcker till?! När ska politiker någon gång känna att DE har ett ansvar själva?
Det finns många som bara söker och söker och går på alla kurser och har jobbcoach och gör allt rätt och ändå så går tiden och hoppet blir till frustration och kvävd besvikelse och tillslut depression och bitterhet.
Någon idiot skrev i en insändare att idag fanns det minsann 3073 jobb utannonserade på AMS så alla som inte har jobb är bara lata. Då tänker jag "
Hur många ARBETSLÖSA finns det?! Något mer än 3073" och sedan "man måste ha utbildning inom varje område,
jag kan inte söka lärarjobb och
en lärare kan inte söka läkarjobb,
en läkare kan inte söka svetsarjobb,
alla jobb som utannonseras kräver sin specifika utbildning och det är ovanligt att en person är specialiserad mer än inom ett område"
Regeringen pratar om vikten av arbetskraftinvandring, vikten av att det ska löna sig att arbeta. Men ALDRIG tar de på sig vad som är deras ansvar-nämligen att vi har en hög arbetslöshet i Sverige!
Det är dags för ett ändrat tonläge i debatten-Arbete är en RÄTTIGHET inte bara en skyldighet att skaffa sig.
Det är dags att åter investera i offentlig sektor och ha full sysselsättning.
Välfärden i Sverige på 60-talet är världsberömd. Fråga vem som helst som var ung på 60-talet om hur det var att söka arbete då, hur lätt det var.
Givetvis var inte ALLT bättre på 60-talet, det finns mycket som är bättre idag, speciellt att miljön har kommit upp i dagordningen och erkänd som den ytterst viktigaste frågan för att det överhuvudtaget ska finnas liv på denna planeten. Men låt oss också bli världens mest jämlika land igen.
Socialdemokraterna pratar om vikten av förnyelse. De har TAPPAT väljare pga sin förnyelse och sin dragning till mitten. Jag är övertygad om att Sverigedemokraternas väljare som mestadels är arbetarklass och underklass skulle rösta på socialdemokraterna om de inte framstod som ett parti fullt av yrkespolitiska högavlönade som slänger sig med floskler och tomma löften för att trygga sin karriär och sin framtid.
Jag tror inte svaret, S, är att förnya ännu mer med betydelsen att bli ännu mer ett mittenparti. Gå istället tillbaka till politiken som gjorde att en majoritet av folket valde S en gång i tiden. Var inte så måna om att medelklassen ska rösta på er! Locka bara de väljare som vill ha jämlikhet och en bra välfärd, de väljare som hellre vill ha mer över i plånboken själv och som skiter i samhället och detta land, endast tänker på sig själva, låt de väljare gå till Moderaterna eller Centerpartiet! Det finns fullt av människor som VILL ha en stark välfärd igen, men de röstar inte på er så länge ni försöker flirta åt alla håll och inte ensidigt står för en sådan politik! Släng ut pamparna och karriäristerna ur partiet och börja stå för klassisk socialdemokrati igen.
